Tillbaka till Sverige igen

Då har det varit tyst här väldigt länge. I ungefär 1,5 månad om man ska vara exakt.
Anledningen till det är för att vi är tillbaka i Sverige och har varit snart i en månads tid.

När vi var inne och utforskade den magnifika stora sten, Uluru/Ayers Rock, i mitten av Australiens öken. Så fick jag ett samtal hemifrån. Ett sånt samtal man aldrig vill få, men speciellt inte när man sitter så avsides som vi gjorde i det läget, på andra sidan av jorden.
Min mor ringde och sa att de vakade.
Min morfar endast 64 år gammal, som nyligen gjort en hjärtoperation och varit rätt sjuk som följd. Men som ändå varit på bättringsvägar den sista tiden, hade fått en infektion.
Beskedet vi fick där nere var att vi skulle inte hinna hem i tid.

Viktor och jag bestämde ändå, där och då, att vi åker hem till Sverige igen. Vi ville väldigt gärna hinna hem i tid till begravningen.

Så det blev lite stressigt när vi började räkna dagarna. Det tar 3 dagar med ca 7 timmars körning varje dag att åka från Uluru i mitten av landet, till närmsta stad där vi skulle kunna sälja vårt hem Bilen. Och så säger de att man ska räkna med att det kan ta upp till en månad att sälja campervans under lågsäsong.
Inte så hoppfullt men vi åkte tillbaka till Melbourne och la ut bilen till försäljning.
Och vi hade en väldig tur, för vi fick sålt den på bara några dagar!!
Ett trevligt tyskt par kom och tittade och de sa att det klickade direkt! Att bilen kändes perfekt för dem. 

Så de köpte den dagen efter och vi tog ett känslosamt men ändå bra avsked.
För detta innebar ju inte bara att vi sålde bilen, utan att vårt resande var nu slut. Och det blev ett abrupt slut, inte ett sådant slut som vi hade planerat när vi lämnade Sverige 10 månader tidigare.

Jag insåg nu att jag faktiskt aldrig la ut bilder på bilen efter att vi gjort färdigt den. Så väldigt försenat kommer här några bilder.

Denna underbara campervan tog oss i 9 månader igenom lite mer än halva Australien, det är många timmars körande. För att vara lite mer exakt så körde vi 24237km.

Det var underbara dagar, slitsamma dagar, fruktansvärt varmt, hisnande vackert och hur roligt som helst. Ett livsbeslut som vi aldrig kommer att ångra.

Nu önskar vi Sören & Anja all lycka när de reser runt i Bilen!
Ni kan följa dem på deras blogg https://anjasoerenunterwegs.wordpress.com/

Vingårdsjobb

En och en halv månad var vi nere på Tasmanien, utforskade, åt vindruvor och jobbade.

Vi plockade druvor tills det kändes som om ryggen brutits mitt i tu. Det var ändå värt all smärta eftersom vi fick betalt per kilo istället för timmar, lönelappen har varit rolig!

Vi har plockat gröna druvor, mest sauvignon blanc.

Det var storm väder här en helg och det blåste så kraftigt så att större delen av näten på denna vingård låg mer vid sidan av raderna i en hög, än över raderna. Så vi fick hjälpa till lite extra med att dra isär dem och sedan skulle de tillbaka på igen.

De har coola special maskiner till allt

Sen plockade vi en hel del röda druvor, mest Pino noir. Det var mycket roligare att plocka rött än grönt, för röda växer fint i klungor i mitten. Medans gröna växer överallt och gömmer sig väldigt bra inne bland löven.

Vi var tvungna att ha långbyxor och reflexvästar när vi jobbade. Vår supertrevliga chef gillade dock att börja tidigt, så att vi slapp värsta solen mitt på dagen och det uppskattade vi alla för det blev super varmt!!

Så hur mycket plockade vi då?

Vi jobbade i ca tre hela veckor och under den tiden plockade vi ca 9000kg vindruvor var.

Men nu är vi färdig jobbade för denna resa, så resten av tiden ska vi bara njuta och upptäcka.

Nästa stopp nu (efter 10 timmars färjan tillbaka till fastlandet) blir att se den röda öknen!

MONA (Museum of Old and New Art)

Så MONA är ett jätte populärt konstmuseum i Hobart. Det öppnade år 2011 och är helt privatägt, så jag antar att det är därför som de kan de göra lite som de vill och visa väldigt udda saker.
Vi har fått höra att antingen älskar eller hatar man detta museum. Viktor och jag står nog dock hyfsat neutrala, men vi gick därifrån rätt så förbluffade över hur vissa av grejerna ens kan få kallas konst.

De har ett spännande upplägg på utställningarna för det finns inga skyltar någonstans att läsa på. Utan när man går in får man typ en telefon med ett set hörlurar, när man sen går runt i museet känner den av vart man är och så ploppar konstverken upp på skärmen, så kan man lyssna på konstnärerna när de berättar om sitt verk.

Men här kommer en del bilder på vad vi såg, så kan ni själva avgöra vad ni tycker om konsten.

Första rummet vi kom in i hade dinosaurier ihopsatta av buntband och gamla kassettbandsfodral med några utsvängningar i andra gamla plastbitar.

Kapsyl nallebjörnar

Ett helt rum med enorma pappersflygplan, de var lite coola!

Vi gick förbi en vägg som Viktor blev väldigt sugen att pilla bort flagor på

En igelkott som är attackerad av små djur och kryp för att elaka älvor inte tycker om den.
När vi lyssnade på varför konstnären gjort denna, visste hon inte riktigt varför.. men hon tycker väldigt synd om igelkotten.

Vid ett tillfälle ploppade det upp en varning på telefonen, att nu går ni in i en vuxen zon! Vuxenzonen var ett mysko rum, som hade många tavlor och filmer på nakna kvinnliga kroppsdelar

Det fanns även två skelett i ett inre rum som i takt till musik körde missionären

Den här konstnären är smart. Han lägger papper på stenar, sedan tar han en blyertspenna och skissar fram strukturen med. Så gör han så om och om igen på samma sten.

Imellan vissa av de olika utställningsrummen var det futuristiska gångar med olika ljus teman.

I detta rum var det en smal gång in och sen skulle man titta ner i motoroljan på sidorna

Den här förstod jag inte alls.. En stol, en skål, en kniv och två guldfiskar. Tyckte mest synd om guldfiskarna som inte såg ut att trivas

Speciella tavlor

Matsmältningsmaskinen.
Den är designad som en mänsklig mage, matas två gånger om dagen och bajsar
kl 14.00. Det luktade en hel del äggfis i rummet, så vi började undra vad för slags mat de egentligen stoppar i den

Och sist men inte minst! Ett bord med frukt på, som har lämnats att ruttna 👍

Som sagt det var en upplevelse att gå runt där inne och det är ett speciellt museum vi inte kommer att glömma.

Gordon River Dam

Dammar är lite häftiga ändå, så en helg tog vi och åkte ut till Tasmaniens största damm. Det är tyvärr bara en väg in och samma väg tillbaka, det tar 2,5timme dit från Hobart sen ska man tillbaka också.

Så därför blev detta ett helgprojekt.

En stor humleodling på vägen dit.

Även med lite halvdåligt väder, var vägen dit riktigt fin med en massa bergsvyer.

Dammen byggdes år 1978

Producerar ca 13% av hela Tasmaniens elförbrukning

Är 140m hög

Och 190m lång

2,75m bred på toppen och 17,7m bred vid botten

Man kan göra en absailing (fira sig längs ett tunt rep) nerför dammen. På bilden ovan ser ni någon på väg ut över kanten.

Coolt!

Bruny Island

Vi har haft några dagar ledigt under de lite mer än två veckorna vi jobbat nu.

Så en helg åkte vi över till Bruny Island, en ö som ligger en bit söder om Hobart. Det är en liten men otroligt vacker ö och vart man än åker så ser man dessa fina turkosa stränder.

Inne gömd bland träden såg vi en väldigt sällsynt vit wallabie!

Det ser så vackert ut med de blåa vattnet och vita stränderna, väldigt varmt och inbjudande men.. det är rätt kallt! Nästa stopp ut i havet är ju faktiskt Antarktis, väldigt svårt att ta in när man står där på stranden och tittar ut.

Det blåser väldigt kalla sydliga vindar nu när hösten närmar sig, så vi åkte runt i tjocktröja och långbyxor.

Vi åkte ner till fyren längst ner och tittade på utsikten.

Fyren står ute på kullen som ni ser här under.

Och sist men inte minst så besökte vi ”The Neck”. Detta är den smalast biten av ön, där de byggt en lookout så man ser ut över de två stränderna.

Från Cindy & Sam

För ca 1,5 månad sedan lämnade Cindy och Sam oss efter ett 11 dagars besök, då vi åkte på äventyr mellan Sydney och Melbourne.

Så här under kommer nu en summering från Cindy och Sam, där de berättar vad de tyckte om sin resa.

 

För ungefär 6 månader sen bestämde jag och Sam att vi skulle åka och hälsa på Sara och Viktor i Australien. Sagt och gjort landade vi i Sydney den 18:e januari.

Ingen av oss hade gjort en liknande resa innan och det skulle bli spännande att testa något nytt. Att resa i en campervan. Vi hade läst på innan och var förberedda på att alla bekvämligheter som vi var vana vid inte skulle finnas till vårt förfogande. Men det var något nytt och därför något spännande för oss.

Det var en resa som vi inte kommer att glömma. Vi lagade middagar i Saras och Viktor mysiga kök och hade mysiga kvällar ute. Vi sov i vår campervan. Det var som att sova i en koja när man var liten. Supermysigt. Tills vi började prata om yxmödare… Jag låste alla dörrar i flera nätter, men eftersom det var så varmt slutade jag bry mig om det till slut. Vi duschade utomhus fler gånger än inomhus. Vi åt efterrätter efter nästan alla måltider och åt snacks i bilen när vi körde. Vi kommunicerade med varandra med hjälp av walkie-talkies under bilfärden. Sara och Viktor sjöng så vackert när vi körde förbi djur som inte följt trafikreglerna.

Vi reste med Sara och Viktor i totalt 11 dagar. Under dessa dagar hann vi med massor! Mycket av vad vi gjorde dokumenterades med hjälp av Sams drönare, min videokamera och Saras och Viktors kamera. När vi kom hem klippte jag ihop en amatörfilm för att minnas allt roligt vi hann med under den korta tiden.
Tack Sara och Viktor för sällskapet och för att ni var dem bästa guiderna!

 

 

 

Östra Tasmanien

Som jag skrev i förra inlägget så är vi nu nere och jobbar runt Hobart.

Vi hade dock några dagar på oss innan vi började jobba, så vi körde långa vägen ner längs med Tasmaniens östkust.
Vi började i Launceton, Tasmaniens näst största stad och Australiens tredje äldsta stad.

Eftersom staden är sååå ”gammal” (koloniserades 1806) är det mycket prat om historiska händelser och det finns många regler om hur gamla byggnader ska bevaras.

Så när man går runt inne i stan är det lite mysig gamlastan känsla, då de inte får ändra något på de gamla hus fasaderna.

 

Vårt nästa stop var en väldigt blå sjö.

 

Tyvärr så hade lavendel farmen redan skördat blommorna när vi kom. Men det var rätt coolt ändå att se storleken på farmen.

Och de hade fika!!
Lavendel glass med en kopp lavendel te. Jag föredrog teét medans Viktor gillade glassen.

 

Efter det åkte vi till Bingalong Bay och Bay of fires.
Stenarna längs kusten här har en mossa som växer på dem och den bildar en fin orange hinna.

Vi bodde på en camping där som hade en väldig massa wallabies. En liten en var väldigt nyfiken och Viktor och han blev goda vänner.

 

Vi har även beökt den äldsta bron i Australien, år 1823 byggdes denna skönhet. Den är fortfarande i bruk idag med bilar som kör över den dagligen.

 

Efter allt detta var vi framme i Hobart.
Och varje Lördag året om är det marknad inne i Hobart. Där det är ca 300 marknadsstånd och uppemot 30 000 besökare varje vecka.

Vi förstod dock inte riktigt vad allt stohej är omkring denna marknad, för ärligt talat var den rätt dålig. Den ska nog mer beskrivas som loppis än marknad, då mer än häften av stånden är folk som rensat föråden och står och säljer gamla grejer.

Vi hittade dock ett fantastiskt bra matställe som gjorde nygräddade crepes och de var supergoda!

The Great Ocean Road

Såå vart är vi..

Jo, just nu är vi nere under downunder på Tasmanien. Men när vi bokade färjan för att ta oss hit, var det så fullbokat så vi fick vänta en vecka med att åka.

Under tiden då istället för att bara sitta i Melbourne, så bestämde vi oss för att åka
The Great Ocean Road som går mellan Geelong och Warrnambool en bit väst om Melbourne.

Vägen följer kusten och är byggd i bergskanterna

All sten är porös limestone (kalksten tror jag att det är) och på vissa ställen är det helt vertikala sluttningar

På väg ut till fyren Cape Otway

Fantastisk men blåsig utsikt från fyren

På morgonen satt det en koala och sov i trädet när vi lämnade campingen.

Det tar 2-3 dagar att köra hela ocean road, så första kvällen somnade vi till en sådan här utsikt

Det märks att de är många kinesiska turister överallt. De har till och med börjat skriva ut vägarbetsskyltarna på kinesiska

Vid Loch ard gorge

Vi har haft spindelväv runt vårt baklyse och under dessa dagar bestämde vi oss för att kolla vad det var som faktiskt bodde där, med tanke på alla slags farliga djur som finns i detta land.
Så vi lockade ut den och sprejade den stackarn med direkt dödande medel och direkt dödand var det. När vi såg att den var ENORM så sprejade vi även andra spindelnät som vi sett runtom bilen för säkerhetsskull.
Och totalt kröp 5st stora spindlar ut.

 

Efter spindlarna fortsatte vi åka och tittade på de många fina ställena längs vägen.

The Grotto

De Tolv Apostlarna

Bay of Martyrs


Så efter dessa vackra dagar var det dags att ta färjan till Tasmanien. Ända anledningen att vi kom med nu, var att bilen var lägre än 2,1m utan grejerna på taket. Hade vi inte tagit ner grejerna hade vi fått vänta ända tills påsk på att få åka över.
Så vi fick gå upp vid 5 för att hinna ta ner alla dunkar och grejer från taket och lägga in dem på sopsäckar i sängen.

Efter det väntade en 10 timmars färjetur!

Tasmanien ligger mycket längre bort än vad vi trodde, men vi fick i alla fall se en väldigt vacker soluppgång när vi var körde på båten

Så nu är vi nere runt Hobart och jobbar lite till. Vindruvs säsongen har börjat och det är rätt så bra betalt, så vi tänkte att det är lika bra att köra en sväng med jobb till.

Sand bogged..

Så konversationen gick så här

Jag ”Nej Viktor, jag tror inte vi ska köra in där”

Viktor ”Jo, men vi kan ju alltid testa”

Viktor kör..

Jag ”Jaha”

Viktor ”Förlåt

Vi grävde och grävde…

…men tillslut fick vi gå bort till grannen och erkänna vårt misstag.

Han hade suttit och kikat på oss lite roat igenom buskarna och var redo att hjälpa till när vi kom fram och fråga.

Risker man kanske får ta när man ska campa vid stranden.