Sand bogged..

Så konversationen gick så här

Jag ”Nej Viktor, jag tror inte vi ska köra in där”

Viktor ”Jo, men vi kan ju alltid testa”

Viktor kör..

Jag ”Jaha”

Viktor ”Förlåt

Vi grävde och grävde…

…men tillslut fick vi gå bort till grannen och erkänna vårt misstag.

Han hade suttit och kikat på oss lite roat igenom buskarna och var redo att hjälpa till när vi kom fram och fråga.

Risker man kanske får ta när man ska campa vid stranden.

Mt Kosciuszko

Mt Kosciuszko 2228 meter, Australiens högsta berg. Döpt efter en polsk man som var den första som ”upptäckte” berget (aborigierna har bevisat bott där i några tusen år tidigare, men iaf), han gick upp med en skylt och sa detta är ett högt berg!

För ta sig till berget måste man åka till staden Thredbo först. Det är en skidort som ligger vid foten av bergskedjan som kosciuszko ingår i.

Vi kom fram till Thredbo för sent för att kunna ge oss upp på berget samma dag, så vi åkte till en fin camping lite utanför stan.

På kvällen blev det en sådan underbart fin himmel.

Och på natten lös stjärnorna så himla starkt, det är vid sådana här stunder man känner att det är underbart att campa.

Men vi var ju där för att bestiga ett berg, så vi gick och lade oss tidigt för att komma upp i tid och börja gå i gryningen. För att citera Viktor ”som om det någonsin skulle hända” och det gjorde det inte. Vi lämnade campingen typ 2-3timmar senare än vad vi tänkt.

I alla fall, första 4km gick brant uppåt genom tät skog. Det var så brant så det nästan bara var trappor hela vägen upp, med alldeles för höga trappsteg. Ett riktigt träningspass!

Även om det var lite kallt var vi super peppade på morgonen!

När vi hade lämnat träden bakom oss och även kommit upp ovan skidlyftarna så planade det ut en bit. Då var vi klara med de första 4km och påbörjade nästa 6km vandring fram till själva berget.

Vi hittade lite roliga färgglada kryp på vägen.

Det kvittar visst var vi än är i världen, så är det så klart ombyggnader av något slag..

Sista biten upp började det blåsa väldigt kallt och vi blev super hungriga. Så framme på toppen gick vi rätt förbi alla fina skyltar och stengrejen de byggt för att visa vart toppen är och satte oss i skydd bakom en sten och åt pastasallad.

Mätta, fortfarande kalla men väldigt nöjda med utsikten så insåg vi att, vi måste ju gå hela vägen tillbaka också..

Som tur var kom solen fram på vägen tillbaka, så vi behövde inte frysa så mycket i alla fall.

Väl framme vid skidlyftarna, var vi inte sugna på att gå hela vägen ner, speciellt inte i trappor!  Så vi tog liften.

Jag ångrade mig lite dock när jag satt mig i liften och insåg att det är väldigt högt!!

Vi var helt slut när vi kom ner!

Så vi åkte tillbaka till campingen och tog ett väldigt snabbt kallt bad i floden.

Sen grillade vi pinnbröd med choklad och marshmallows.

Viktor gjorde efterrätt också, äppelskivor i socker, kanel och smör. Mumsigt!

Efter den fruktansvärt hälsosamma kvällsmaten somnade vi direkt och vaknade dagen efter med en trevlig muskelvärk i benen. Vi är väldigt otränade (iaf jag är) men det var så värt det!

Kosciuszko är en otroligt vacker national park som vi gärna hade gått mer i!

Thank you!!

Detta inlägg blir en mix av svenska och engelska.

Så innan Cindy och Sam var här och hälsade på var det väldigt tyst här i närmre tre månader. Jag var lite dålig på att uppdatera vad vi egentligen gjorde i Sydney, men mest jobbade vi förstås. Viktor jobbade 6dagars veckor när han fick och han räknade även ut att de två sista veckorna innan julafton, jobbade jag runt 120 timmar!
Detta var inget jag ville veta egentligen..

Men i alla fall på kvällar och andra lediga timmar hade vi fantastiskt sällskap, vi bodde ju faktiskt längst ner i Warwick och Jan Armstrongs trädgård.

We stayed for 3(!!) months in Warwick and Jan’s garden. It did definitely not feel like three months, it felt more like three weeks.

Vi bodde i 3(!!) månader i Warwick och Jans trädgård. Det kändes definitivt inte som tre månader, mer som tre veckor.

We got a most pleasant spot at the Armstrong campsite, a shady place under the beautiful Jacaranda trees.

Vi fick den bästa platsen på Armstrongs camping, en skuggig plats under Jacaranda träden.

We learned a lot about Australian traditions and were welcomed in too the neighborhood in an amazing way, by curios neighbors walking by waving or stopping for a chat.
I think we learned the Armstrong’s a lot about Swedish traditions too. Like when we took Warwick and Sophie (who worked with me in the mall) too the Sankt Lucy (Lucia) celebration at the Swedish café in Manly.
Where they tried meatballs, mulled wine, Christmas soda, cinnamonbun and lussekatter.

Vi lärde oss en hel del om australiensiska traditioner och välkomnades in i grannskapet på ett fanatiskt sätt, nyfikna grannar som fick förbi och vinkade till oss eller som stannade och frågade vilka vi var.
Vi lärde i vår tur dem en hel del om de svenska traditionerna. Som när vi tog med Warwick och Sophie (min jobbarkompis från köpcentret) till Lucia firandet på det svenska cafét i Manly. Där provade de köttbullar, glögg, julmust, kanelbullar och lussekatter.

We’re extra happy for the nice company during Christmas. It was an experience too have a warm Christmas day with the hole Armstrong family, nice cold food and outdoor swimming!

Vi blev extra glada för trevligt sällskap under julen. Det var en upplevelse att ha en varm juldag med hela Armstrong familjen, god kall mat och utomhus poolbad.

And not too forget all the funny magpies, who tried real hard too steal our food every day.

Och alla roliga Magpies som försökte stjäla vår mat varje dag.

We’ll never forget the amount of spiderweb we walked in too every morning and evening on our way up to the house. It’s an special feeling walking in too a web and it takes a while for it too break, it’s even so you have too take a step back cause it is so strong. And then the web sticks everywhere and you are panicking that the spider itself is on you. The spiders are not small!!

Vi kommer nog aldrig heller glömma alla spindelnät vi gick in i varje morgon och kväll på väg upp till huset. Det är en speciell känsla att gå in i ett nät och det tar en stund för det att gå sönder, till och med så man måste ta ett steg bakåt för att det är så starkt. Sen när nätet är fast klibbat på en kommer paniken för man vet ju inte vart spindlen är!

Anyway these working months in Sydney helped us save up money for the next part of our trip. And thanks to Warwick and Jan, we’ve been able too save up more money then we ever would have staying somewhere else. We’re ever grateful too Warwick and Jan for helping us and being tremendously good hosts.

I vilket fall, dessa månader i Sydney hjälpte oss att spara ihop pengar till nästa del av vår resa. Och tack vare Warwick och Jan har vi lyckats spara ihop mer pengar än vi kunnat någon annanstans. Vi är väldigt tacksamma för all hjälp och trevligt sällskap!

I know we’ll stay in contact by email, but hopefully we’ll meet in the future again, somewhere in the world.

 

Hej Då för denna gång!

Vi har nått vårt mål, Melbourne.

Som ni såg i förra inlägget, hann vi med rätt mycket under tiden Cindy & Sam var här. Sedan dess har vi även haft en sista actionladdad helg.

OCH utöver alla grejer vi hann se, göra och uppleva dessa dagar, körde vi även sträckan Sydney – Melbourne (småvägar) på ca 2000km!

 

Så vad gjorde vi då sista dagarna.

I fredags kollade vi på kaotiska pingviner

Det var dock inte pingvinerna som var kaotiska utan vädret!
När vi sitter och väntar på att pingvinerna ska våga sig in till land, så drar världens blixtstorm in och vi måste utrymma stranden.

Så även om vi bara fick se några pingviner komma iland var det dock väldigt roligt att se hur folk reagerar i ett sådant läge.

Ex. Vad är det första du gör när någon ropar blixtstorm?
(Svar under pingvinerna)

Jo, självklart öppnar jag upp mitt paraply och håller det högt över huvudet!

Vi hade som sagt en väldigt underhållande kväll 🙂

 

Vi fick punktering igen. Mindre roligt..

 

Vi var uppe på 300 meters höjd i Melbournes Eureka skydeck tower. Och väl där uppe så åker de tre galningarna ut från väggen i en glaslåda!!

 

Så om det inte var nog med höjder! Så bestämde Cindy och Sam sig för att, kasta sig handlöst ut från ett plan också.

Ingen av dem hade hoppat fallskärm förut så de visste inte riktigt vad de hade att vänta sig.
Men väl nere på marken igen, var de väldigt glada att se varandra vid liv igen.
Det pratades mycket om andra fina platser i världen att hoppa på senare under dagen, så de gillade nog känslan ändå.

 

Sista dagen raftade vi på Yarra river. En grad 2 rafting i två personers båtar med många bad stop.
Underbart, för det var en väldigt varm dag uppemot 38 grader.

 

Nu har vi sagt Hej Då för denna gång och lämnat dem på flygplatsen!

Innan de åkte hade vi avskedsmiddag, Koreans bbq. Väldigt spännande och gott!!

Tack för sällskapet!