Tillbaka hem till Sverige

Då var det dax att säga hej då till Nya Zeeland efter 8 månader, sorgligt men också underbart. Mycket som väntade hemma och en ny liten brorsdotter att hälsa.

Hemresan skulle självklart inte gå smärtfri heller..
Jag tar väskan, går ut till Ubern som väntar utanför och gör en favorit i repris, snubblar på mina skosnören..
Tar emot med händerna och landar inte bara på asfalten utan på en grusad asfalt. Inget mer med det kan inte missa planet, plocka ur gruset, bit ihop och in i bilen. Flygplats sjukvårdarna är väldigt trevliga och hjälpte mig rengöra och täcka såret så jag inte skulle blöda ner hela planet.

Flygresan blev bra efter det ingen mer otur förutom att vi flög igenom ett enormt åskoväder, riktigt häftigt var det!

Auckland

Efter tiden i Waitomo, där vi egentligen bara billigt kunde vänta på att dagarna skulle gå, var det dax att åka tillbaka till Auckland och förbereda för hemresan till Sverige igen.

I Auckland skulle vår trogna Dora (bilen) städas, värderas och läggas ut på diverse sidor för försäljning. För att kunna göra detta var vi tvungna att flytta ur bilen och ta in på ett hostel. Man hinner samla på sig en hel del grejer även om man bor i en bil ska erkännas.
Dora såldes efter många om och men till ett trevligt engelskt par som skullle resa runt lite som vi gjort. Att inte ha kvar bilen som en trygg punk var väldigt konstigt efter det, jag förstår inte hur de som bara reser från hostel till hostel står ut. Det bor en hel del konstiga, högljudda, rent av vidriga människor på hostelen och man är fast på ett sätt till bara städerna, aldrig få uppleva någon fin naturcamping.

 

Iaf sedan var det nästa kul grej på listan som måste göras innan vi lämnade landet. Skatteåterbäring är ju alltid kul och vi hade jobbat så pass mycket så det blev en hel del pengar i slutändan som vi kunde få tillbaka, om vi löste detta innan vi åkte.
Förvånade nog är Nya Zeeland inga bakåtsträvare som andra länder (typ USA) med internetbanker, penningtransaktioner och liknade, så det gick hyfsat smidigt ändå. Vi som icke Nya Nyzeeländska medborgare fick dock skicka in allt på papper, men det var bara att skriva av allt från datorn som redan gjort jobbet åt dig, så det var lugnt.

 

När alla måsten var klara bestämde vi oss för att göra något roligt de sista dagarna i Auckland, så vi gick på ZOO. Vi glömde tyvärr kameran så det blev bara några mobilbilder, men det var nog lika bra det. Efter en stund där inne blev jag mest ledsen, för de djuren kan inte vara helt supernöjda över sina liv. Inhägnaderna var väldigt små och djuren såg bara tilltufsade och gråa ut.

 

Förutom surikaterna som såg ut att ha det toppen i sina coola gångar och hålor överallt.

Sköldpaddor i alla storlekar hade dem, till och med några enorma Galapagos sköldpaddor.

Lost World

I Waitomo som är känt för sina grottor med lysmaskar, gjorde jag en Lost World tur.
Den började med en 100m abseiling, där vi satt i en sele och hissade långsamt ner oss själva i grottan. Sedan gick vi en runda där nere och tittade på stenformationer och lysmaskar.

Fick inte ta några bilder under turen så har bara dessa från guiderna.

2.07.2016 10am LW 2016 Craig Shawn (#) 013 2.07.2016 10am LW Craig Shawn (#) 010 2.07.2016 10am LW 2016 Craig Shawn (#) 019 2.07.2016 10am LW 2016 Craig Shawn (#) 025 2.07.2016 10am LW Craig Shawn (#) 021 2.07.2016 10am LW 2016 Craig Shawn (#) 022 2.07.2016 10am LW Craig Shawn (#) 031 2.07.2016 10am LW Craig Shawn (#) 027 2.07.2016 10am LW Craig Shawn (#) 032

Tamaki Maori Village

När man är i ett land som nya zeeland så får man ju se till att lära sig lite om ursprungsbefolkningen också. Så en tur till en Maori by blev det, denna by har legat på samma ställe i närmre 200 år!!

De börjar vår tur med att välkomna oss på samma sätt som de hade välkomnat en annan Maoristam och som det gjort i över tusen år.
Vilket innebär att vi skulle välja en hövding för vår grupp (det blev tre), som skulle visa att vi kom med fredliga avsikter. Vi skulle alla stå blixt stilla verken skratta, le eller röra oss, när de utförde sin freds test dans.
De skickar fram tre krigare (tror maori krigarna var lite mer vältränade förr.. bara en tanke..) som gör konstiga skrämmande låten (de ser ut som små studsande halvskadade chihuahuas) för att utmana och se om vi vill kriga eller inte. Sedan lägger de fram en liten pinne som fredsgåva och accepteras den så är allt lugnt.
Efter det gör man näs-mot-näs hälsningen.

 

De lärde alla killar (det är bara killar som får dansa denna krigsdans) den kända Haka dansen, den som deras Rugby lag All Blacks gör innan varje match. Det gick sådär..

IMG_2006

Vi blev upplärda i hur de gjorde lekar till sina barn som tränade deras styrka, snabbhet, koordinationsförmåga, samarbete m.m. som gjorde dem till bra krigare när de växte upp.

IMG_2014

En lektion i Maori tatueringar där han berättade varför de tatuerar sig i ansiktet och för att citera honom ”vi tatuerar också mellan naveln och knäna och det inkluderar delar där solen inte skiner”..

fkg

I slutet blev det middag som de lagat traditions enligt i marken med hjälp av värmen som blir från vulkanerna.

dfk

Ser lite tråkigt och färglöst ut men gott var det

20160630_183836

Vår guide Bill en rolig mysig busschaufför som jag tror inte har något äkta körkort..

IMG_1993

 

Den mysiga staden Rotorua..

Staden Rotorua förtjänar sitt eget inlägg. Denna stad har en alldeles egen charm. En charm som man kommer ihåg väl, långt efter att man lämnat den.

Ni vet en varm sommar dag, när himlen är vacker blå och man känner att ojj vad varmt det är idag.. Precis när man tänkt det så kommer den!! Den efterlängtade trevliga lilla svalkande brisen och oftast känner man åhhh vad härligt!
I Rotorua så känner man ohh jag får inte lufft.. För vart man än går så luktar det grovt av sur svavel äggfis..

Staden är ju då byggd i ett aktivt vulkan område, absolut bra det blir aldrig kallt, men lukten då?? Jo svaret jag fått på det är: Man vänjer sig!! Vilket är nått av de sorgligast jag hört. För allt och precis allt luktar efter ett stund, den biter sig tag och vägrar släppa hur många gånger man än tvättar.
Missförstå mig inte, det är en rolig stad med en massa spännande aktiviteter, men vem vill gå runt och lukta sur fis hela tiden.. Är det verkligen värt det..

Här är från den mysiga maori byn inne i Rotorua. Jag tror de använder röken för att verka mer mystiska..

20160630_130401 20160630_130602 20160630_130348

20160630_125837

Alla andra städer har underbara botaniska trädgårdar, här är Rotoruas.

20160630_124519 20160630_124056

20160630_124044

Rafting

Då har man provat på Rafting också. Trodde inte jag skulle tycka om det så mycket men det var super kul!!

Gjorde en grade 3 rafting i Rotorua på en flod som man bara kan komma ner till genom att göra denna rafting. Går verken att klättra ner för de höga kanterna eller på något annat sätt ta sig fram på floden, det är så säkert att de har anlagt ett fängelse mot flodkanten.

För att förklara Graderna på rafting berättade vår guide att en Grade 1 är när man plaskar hemma i badkaret och en Grade 6 ja, då dör man… Så jag kände mig hyfsat säker på denna Grade 3..

IMG_8829

IMG_8839 IMG_8826

IMG_8825

IMG_8822IMG_8836

Via Ferrata

Klättrade häromveckan upp för ett 300 meter högt vattenfall i Wanaka guidad av Mark från Wild Wire.

20160617_130646

20160617_130451

IMG_20160617_105243

Det var högt! Med alldeles för många rangliga broar.

IMG_20160617_114947 IMG_20160617_114637 IMG_20160617_113936 IMG_20160617_113335

Någon var dum nog att lita på snörena och släppte taget..

20160617_114540

20160617_124509 IMG_20160617_11325520160617_114358 20160617_112426 IMG_20160617_12051620160617_111307

Fick som tur väl är gå tillbaka ner.

20160617_12453220160617_130119

Trevliga camping grannar!

När man är på campingar kan man verkligen träffa på alla möjliga sorters människor. En morgon när vi stod och diskade efter frukosten kommer en australiensisk man fram till oss. Han presenterar sig och berättar att han tyckte bilden med oss diskandes i sjön vid berget, var så vacker att han bara var tvungen att fota oss. Han fotade mig igen sedan när jag borstar tänderna nere vid sjön och skickade med den bilden också.

Väldigt roligt att träffa människor som Warwick och höra deras historier!

6e6c65a8-d9f8-463c-b3b3-957a2e6d20a4

10879ab8-cd5c-4883-90e2-fd075338cedc

 

7655ed91-7cea-4338-96c0-d128eea6d129 1ea40184-26b7-4171-9083-e9279e19c12a

Thank you for the pictures Warwick!

Fergburger

Då har man ätit en Fergburger, eller ja några stycken..

Många säger att det är den godaste hamburgaren i världen. De hamburgare ja åt var väldigt goda men jag uppskattade Mrs Fergs gelato lite mer..
Jämte hamburgerstället har de öppnat ett Fergbakery där de bakar sina egna hamburgerbröd och efter det ligger Mrs Ferg med den väldigt goda hemmagjorda glassen. Ett mysigt ställe med väldigt mycket folk vid alla tider på dygnet, de har öppet 22 timmar dygnet!

20160611_124339

20160610_123332

Kea

Kea

Den vackra utrotningshotade djävulsfågeln..

På väg upp till Milford sounds stötte vi på denna beryktade fågel.

Vi såg en bil som stod still längs med vägen med några Keas som försökte döda allt de såg på bilen, och stannade för att ta några bilder på dem. Så fort vi stannade och gick ut för att fota dem, flög en av dem över till vår bil och började helt maniskt slita i allt den fick tag i.
Försökte schasa bort den från bilen efter att han bitit hål på gummilisten längs dörren och börjat ge sig på antennen. Det känns som om de vet om sina rättigheter, att man inte får röra dem. För när jag försökte skrämma han, tittade han upp på mig totalt orädd med en blick som idiotförklarade mig totalt och började sedan med ännu mer energi slita i allt på bilen. Så vi löste det med att helt enkelt åka därifrån.

20160606_095902

Några dagar senare när vi gått en liten vandring i skogen och kommer ut till parkeringen igen så ser vi dessa fåglar igen. Som tur är attackerar de de större husbilarna först och som ni ser nedan har denna fågel haft jätte kul och håller på att slita av gummit från vindrutetorkaren.

En fin fågel men jag förstår varför folk hatar den.

20160606_151805